Högskolan i Skövde Virtual Ergonomics Centre

Hur används antropometri?

Antropometri används inom design, produktutveckling och arbetsplatsutformning för att utforma produkter och arbetsmiljöer utefter människans anatomiska och fysiologiska förutsättningar.

Arbetsprocessen som presenteras i följande text är baserad på rapporten Guidelines for Using Anthropometric Data in Product Design (2004) och innehåller följande steg:

  1. Definition av designproblem
  2. Identifiering av målgrupp
  3. Antropometrisk databas
  4. Representera antropometrisk variation genom typfall
  5. 5. Överföring av typfall till produktutformningskrav

1. Definition av designproblem

För att konstatera vilka antropometriska mått som bör beaktas vid utformning av produkten så analyseras och definieras designproblemet. Vad är det för produkt som ska utvecklas? Vad ska produkten användas till och hur? Hur ser omgivningen ut där produkten ska finnas/användas? Olika krav kan tas fram utifrån dessa frågeställningar. Analysen syftar till att ge svar på två frågor.

Vilken ackommodationsnivå krävs för produkten?

Hur stor del av den tänkta målgruppen ska kunna använda produkten eller arbetsplatsen?

Vilka mått behöver analyseras?

Vilka kroppsdimensioner är kopplade till utformningen av produkten eller?

2. Identifiering av målgrupp

För att med hjälp av antropometrisk data kunna representera användarna krävs en målgruppsanalys som utförligt visar vem/vilka användarna av produkten är. Denna analys avgör sedan vilken antropometrisk databas som är lämpligast att använda för att få fram de aktuella kroppsmått som behöver beaktas vid utformning av produkten. Den grundläggande information om användarna som behövs, och som i regel finns representerad i antropometriska databaser, är användarnas ålder, kön och etnicitet. Vissa databaser har även information för fysiska specialtillstånd (såsom reumatism eller annan funktionsnedsättning). Dessa demografiska och hälsorelaterade faktorer bidrar till att den antropometriska variationen som finns bland målgruppen beaktas i designarbetet.

Resultatet av målgruppsanalysen är en definition av målgruppen innehållande; hur stor andel kvinnor/män beräknas använda produkten, var bor/kommer dessa människor ifrån, vilken ålder/åldrar ska produkten anpassas för och finns det några speciella krav som kommer med just denna målgrupp? Finns det planer på att vidga marknaden för produkten senare, och i så fall hur kommer den vidgade målgruppen se ut?

3. Antropometrisk databas

Den information som tagits fram i tidigare steg innehåller det som behövs för att identifiera lämplig antropometrisk databas. En databas innehåller data över kroppsmått, där datan i regel är presenterad i form av statistisk data, snarare än innehållande mått på individnivå. Datan har skapats av forskare och andra genom att de mätt ett större antal individer ur en viss population. Det viktiga här är att hitta en databas, eller flera databaser, vars data på ett bra sätt kan anses representera målgruppen. Krav på databasen är att de kroppsmått som söks finns med, att datan är aktuell (kan ibland vara ett problem att hitta) samt att fördelningen av kön, etnicitet samt ålder stämmer överens med fördelningen inom målgruppen. För att åstadkomma det senare kan man ibland behöva sammanföra data från flera databaser och på så vis skapa en ny, mer representativ, antropometrisk databas.

4. Representera antropometrisk variation genom typfall

När en lämplig databas identifierats eller skapats väljs ett antal typfall ut (”cases” på engelska). Dessa typfall har som uppgift att representera den antropometriska variation som finns inom målgruppen. Typfallen är uppbyggda av skapade, men realistiska, kroppsmått där man kan säga att dessa ”fantasipersoner” representerar den antrompometriska variationen som finns bland de som ska använda den produkt som utvecklas. Produkten ska anpassas efter de typfall som valts på ett sådant sätt att ett testfall representerar en person, alltså är det viktigt att tänka på att de mått som finns med i testfallet är där samtidigt. Om exempelvis längd och ögonhöjd är dimensionerna för testfallet så ska varje testfalls mått för längd och ögonhöjd tillgodogöras tillsammans. Det första är vanligen att mått för en ”genomsnittsperson”- (centralt typfall), ”minimi-person” och ”maximi-person” (gränsliggande typfall) tas fram men beroende på hur stor variation det finns inom målgruppen samt hur hög ackommodationsnivå som krävs så kan fler eller färre typfall behövas. För att konstruera en dörr som 100 % av målgruppen ”Sveriges befolkning” ska kunna gå igenom utan att behöva huka sig eller vrida sig behövs endast ett typfall. I detta typfall behövs maxvärden för längd samt axelbredd. Vid konstruktion av mer komplicerade produkter krävs fler typfall innehållande ett större antal kroppsdimensioner. När flera utspridda typfall används kan dessa kallas för distribuerade testfall.

5. Överföring av typfall till produktutformningskrav

Slutligen när typfallen valts ut används den antropometriska informationen i designarbetet. Målet är att skapa en produkt som passar användarna inom målgruppen samt utför avsedd funktion. En designprocess utförs ofta som en loop bestående av idéer, utvärdering och reflektion. För att få en första bild av hur produktens utformning bör vara kan man välja ut gränsliggande typfall för att få fram största och minsta möjliga mått för konstruktionen. Senare i processen kan centrala eller distribuerade testfall användas för att säkerställa att konstruktionen ackommoderar samtliga i målgruppen, inte enbart de mer extrema typfallen. Med hjälp av dessa olika typfall avgörs huruvida justeringsmöjligheter behöver finnas eller om olika modeller av produkten behövs för att tillfredsställa hela målgruppen.

Referenser

HFES 300 Committee, 2004, Guidelines for Using Anthropometric Data in Product Design, Human Factors and Ergonomics Society, Santa Monica, CA.